Inköp och HR - två sidor av samma mynt?
Häromdagen träffade jag en branschkollega över en lunch. Vi skulle utbyta böcker vi skrivit och uppdatera varandra på vad som hänt sedan sist. Samtalet drog iväg åt lite olika håll, som samtal ofta gör när man inte har någon uttalad agenda.
En stor del av vårt samtal kom att handla om HR-frågor och alla de utmaningar offentlig sektor står inför vad gäller sin kompetensförsörjning. Inom vissa områden är bristen på kompetens stor redan idag och man brottas med att kunna upprätthålla verksamheter till en rimlig kostnad.
Och någonstans där - när torskbiten låg halväten på tallriken - växlade samtalet över till inköpsområdet. Eller snarare till alla de paralleller man kan dra mellan dessa HR-utmaningar och de som finns inom inköpsområdet.
Inköp och HR är två funktioner som egentligen är väldigt lika i sina uppdrag. Båda handlar om resursförsörjning. HR-funktionen säkerställer att verksamheten har kompetenta och motiverade medarbetare till en rimlig kostnad som utför ett visst arbete. Inköpsfunktionen säkerställer att verksamheten har kvalitetssäkrade produkter och tjänster till ett rimligt pris, som också behövs för att genomföra hela eller delar av det offentliga uppdraget.
Och jämför man rekryteringsprocessen (kravspec-annons-ansökan-urval-prövning-utvärdering-beslut) med upphandlingsprocessen är likheterna slående. Men visst, man skulle nog aldrig komma på tanken att anställa en person man aldrig träffat eller pratat med. Att bara läsa en ansökan och utvärdera CV:t, fatta beslut och skicka över ett anställningskontrakt på mail... nej, det känns otänkbart. Tyvärr är det inte helt ovanligt i upphandlingsprocessen, där det borde vara lika otänkbart. För våra köp är ofta komplexa, där tjänster som utförs av personer är en vital del av leveransen.
Jag tror att inköpsfunktionen, och i förlängningen de verksamheter som arbetar med upphandlade leverantörer, har en hel del att lära av HR-funktionen i offentlig sektor. Det är dags att formulera samma typ av frågor och konstatera att utmaningarna många gånger är desamma.
HR ställer sig till exempel frågan: Hur gör vi oss till en attraktiv arbetsgivare? Hur ger vi våra medarbetare möjligheter att växa och utvecklas? För inköpsfunktionen blir frågan: Hur gör vi oss till en attraktiv samarbetspartner? Relationen med våra leverantörer måste stärkas. Från offentligt håll måste vi ge leverantörer möjligheter att utvecklas och förbättra leveranserna, höja kvalitén etc. Vi ska vara deras viktigaste kund och deras vilja att göra sitt yttersta handlar inte bara om deras inställning till oss, utan också om vår syn på dem. Tycker vi att de är viktiga? Hur visar vi det?
HR ställer sig frågan: Hur ger vi våra medarbetare rätt förutsättningar att göra ett bra jobb? Man satsar stort på introduktionsprogram, att skapa förståelse för en den verksamhet medarbetaren ska verka i och de värderingar som är viktiga för oss. Gentemot våra leverantörer håller vi ofta en armlängds avstånd. Man förväntas instinktivt förstå hur kundens verksamhet fungerar. Som leverantör kan man kastas ut i ett uppdrag utan någon som helst introduktion. Kanske har man inte ens haft ett möte med kunden, men kravet på fläckfri leverans från dag 1 är ändå självklar.
Jag menar att inköp och HR är två strategiskt mycket viktiga framtidsfrågor för offentlig sektor. Hur vi lyckas där kommer att vara avgörande för hur vi lyckas leverera värdefull service till medborgarna. Jag hoppas vi inser värdet av motiverade leverantörer lika mycket som värdet av motiverade medarbetare. För vi kommer inte att klara oss utan någon av dem.
Av
VD-bloggen
Kommentarer (0)
Skriv en kommentar