Högsta förvaltningsdomstolen beslutade häromdagen att inte ge prövningstillstånd till den klagande leverantören. Vi kan därför med stor glädje konstatera att Kommentus kunder tryggt kan fortsätta att använda inköpscentralens ramavtal.

Domen är mycket viktig eftersom kammarrätten prövade frågan om vad som krävs för att bli avropsberättigad på en inköpscentrals ramavtal. Den har självklart stor betydelse för SKI men ger även vägledning till andra inköpscentraler i Sverige.

Kammarrätten konstaterar att LOU endast kräver att samtliga parter, som ska ha rätt att använda ramavtalet, går att identifiera i ansökningsinbjudan eller förfrågningsunderlaget. SKIs arbetssätt för att fastställa den avropsberättigade kretsen är alltså mer än tillräckligt för att följa gällande rätt. Vi kommer således att fortsätta med att till hösten skicka ut det kommande årets upphandlingsplan med ett följebrev. Av följebrevet framgår att den upphandlande myndigheten blir avropsberättigad på de ramavtal som ska upphandlas, när den betalat den bifogade fakturan på tusen kronor.

De upphandlande myndigheterna har rätt men är inte skyldiga att tillämpa ramavtalen. Kammarrätten konstaterar att det inte finns något upphandlingsrättsligt krav att avropsberättigade parter ska ha förpliktat sig att utnyttja ramavtalet. Det "... ligger i ramavtalens natur att en garanterad avropsmängd inte kan anges".
Av transparensskäl ska leverantörerna dock ges sådan information att de på förutsebara grunder ska kunna avgöra vilka aktörer som kan förväntas använda sig av ramavtalet om behov uppstår.

Jag får medge att vi oroade oss inför domen. Vi har arbetat hårt med både den juridiska argumentationen och förberedelser inför eventuella negativa utfall. Många känner säkert till att inköpscentralen har en del tunga erfarenheter i bagaget till följd av förvaltningsrättens dom 2012 i det s.k. Toshibamålet (Förvaltningsrätten i Stockholm mål nr 1857-12). Det målet rörde mer eller mindre samma frågeställning och tillsynsmyndigheten eldade då på motpartens resonemang. Den domen kostade inköpscentralen 12 miljoner kronor eftersom vi ansåg oss tvungna att upphandla om alla ramavtal som genom domen blev upphandlingsrättsligt oanvändbara. I princip samtliga avrop som upphandlande myndigheter gjorde från ramavtalen i fråga betraktades nämligen som direktupphandlingar. Med inköpscentralens nuvarande ramavtalsportfölj, som innehåller långt fler avtal än den gjorde 2012, skulle ett negativt utfall ha varit oerhört problematiskt för våra kunder. För att inte tala om de kostnader SKI skulle ådra sig för att upphandla nya ramavtal. Kammarrättens dom – tillsammans med vad som framgår av det nya upphandlingsdirektivet – visar tydligt att Toshiba-domen var felaktig.

Vi är sammanfattningsvis mycket lättade över domen och Högsta förvaltningsdomstolens beslut men kommer ändå att arbeta fram nya rutiner för att ytterligare öka transparensen i inköpscentralens upphandlingar. Vi är glada över att få göra det av affärsmässiga skäl och inte på grund av att svensk domstol kräver det.